I en fototidning, som jag tjyvläste på Coop, står det så. Älska dåligt väder. Jag kom på det lite senare när jag besviket tittade ut i morse på dimma och regn. Jag hade ju tänkt gå ut i fint höstväder tillsammans med min Casio och fota super fina höstbilder. Men så slog det mig: Älska dåligt väder. Yes! Jag mindes också hur min absoluta favorit fotograf,
Brutus Östling, sa när han intervjuades av Malou på Efter Tio. I hans senaste bok,
Under asfalten vilar en strand : midways albatrosser, tar han foton på albatrosser och när regnet kom och alla andra gick in så jobbade han som en galning med att fota fåglarna och fånga vattendropparna på deras huvuden. Han blev jätte blöt, men det var vart var enda minut eftersom han fick vad han ville ha.
Jag gick i alla fall ut på min promenad och dimman låg kvar. Tänkte fånga några bilder av dimma och vemod på den svenska landsbygden. Det gick ganska bra tycker jag. I min skog tog jag också lite bilder. Det är ju jätte roligt när kameran är bra. Det är ju inte en systemkamera och jag har ju inte Brutus 22000 kroners objektiv, men vad fasen, det blir bra bilder ändå.
Under hela min promenad hörde jag korpen igen. En gång var den jätte nära mig och satte sig en i en grantopp. Jag såg den inte och kunde inte fota. När jag så småning om kommer ut på vägen igen så ser jag en korp komma emot mig. Härligt! Upp med kameran, zooma. Oj, för mycket zoom. Var fasen är korpen? Nu ser jag den! Nej, borta igen. Måste zooma ut igen. Var är den nu då? Jaha... där borta... Flax flax. Jag missade att titta på korpen som flög ganska nära mig för jag hade fullt upp med att hitta fågeln i kameran. Vilken fotograf man är!
Här är mina första trevande foton...
Det här var den enda fågelbild jag lyckades åstadkomma. En större hackspett satt och hackade i en död tall. Om man kisar så ser man en kontur. Lite mer övning med zoomen och en stadigare hand vore på sin plats... Tror inte min idol Brutus hade godkänt denna bild. Läs Brutus blogg
HÄR.