Gävle

Igår kom vi hem till Gävle igen. Efter en lång dag i bilen och någon timme på Biltema så var det skönt att få komma hem. Få packa upp fina julklappar... och reafynd ;-) Jag använde faktiskt reaskorna på Nyårsaftonen och dom var inte så tokiga ändå.
Det var en bra nyårsafton. Vi åt tacogratin och allt man har till tacos och jordgubbspaj till efterrätt. Jag vill inte äta taco på ett bra tag faktiskt. Jag trodde jag skulle spricka efter ett tag. det var gott. En praktisk rätt när man är många och man slipper allt slafs med tacoskal. Efter vi hade ätit mat så åkte vi ner på stan och såg ett jätte fint fyrverkeri. Det blev lite konstigt för klockan på rådhuset visade fem i tolv jättelänge. Till slut så tittade vi på våra klockor och då var ju kockan tolv helt plötsligt. Vi höll på att missa tolvslaget. Men sedan kom den igång och man hörde någon hurra och sedan började det smälla.
Appropå smälla så gillar jag egentligen inte att stå bland folksamlingar när det är smällare och raketer. Det smäller runt omkring mig och inte vet jag var raketerna tar vägen. Jag får skräcktankar om att jag ska få en raket eller smällare i ansiktet. Så det är med delade känsklor jag går på sådana tillställningar.
Man kan inte skydda sig från att få information. Jag har inte tittat mycket på tv i helgerna. Bara lite grand. Radion har stått på. Dagen efter att diktatorn blivit hängd så fick jag höra på radion hur det hade gått till och vad han hade sagt innan luckan öppnades och hur han hånades och hur han såg ut och det ena med det andra. Jag läste något om att tv4 hade visat bilder, någon hade filmat allt med sin telefon. Bara det får mig att må illa. Tur att jag inte tittade på nyheterna den dagen. Varför kan man inte bara nöja sig med att säga att han hängdes det klockslaget och sedan är det bra? Varför är det så viktigt att få veta detaljer? Varför blir det aldrig nog? Varför får jag inte välja själv?
Jag läste om en man som grät av lycka den dagen diktatorn hängdes. Tänk att känna ett sådant hat mot en människa att man gråter av lycka när denne dör. Det går nog inte att fatta vad den mannen har varit med om. Då kanske man till och med vill se för att man måste försäkra sig om att han är död.
Det kanske är väldigt själviskt av mig att säga att jag vill välja själv. Inte vet jag. Vad svårt det här blev... Jag kan ju välja att inte se på nyheter och läsa tidningar. Men då är man ju helt avskärmad från världen. Det går ju inte heller.
Jag behöver en stärkande kopp svart java på det här... Phuuu...