mössor och sjalar

Jag vet inte hur många sjalar jag har. Men jag tog och rensade lite, inte kastade, bara vek ihop och la i en kartong. Jag hade sjalar och halsdukar överallt ett tag. I väskan. På hatthyllan. På stolar. I garderoben. Det går inte att fatta hur många dom var. Men nu har jag lagt undan sommarsjaletterna. Jag ska väl inte behöva ha dom nu. Nu är det ju ändå mösstider. Åååå... appropå mössor.... det ska vi inte tala om hur många jag har! Mössor jag har stickat själv, som ALLTID blir för stora. Jag har haft en konstig uppfattning om min huvudform. Jag fattade det när Fia klippte av mig nästan allt hår i somras. Jag hade ett normalstort huvud med en helt ok form. Tänka sig, vad konstigt. Jag trodde jag såg ut som ett ägg... eller en bebis. Att jag hade för hög och kantig panna. Kan det vara för att jag har haft dessa konstiga tankar om min egen huvudform som jag aldrig har varit nöjd med en frisyr som jag har haft? Kan det höra ihop. Det slår mig nu. Men nu när jag för tillfället inte har så många strån på huvudet så är det som det är. Nu kommer jag aldrig att spara håret och gömma mig i det. För det är ju det jag har gjort. Tänk vad mycket det sitter i det yttre som man tror är viktigt. Nu när håret kommer tillbaka så ska det vara kort. Skönt och lättfixat. Bara en sådan sak som att bära mössa utan att hår ska sticka fram. Det var jätte viktigt för mig förut. Nu går jag ju runt med mössa varje dag utan att håret syns och jag tror inte att så många bryr sig. Jag har väl själv aldrig brytt mig om jag sett en tjej, som har en mössa, som inte håret sticker fram! Tänk vilka insikter jag har fått på kuppen! På med mössan.