Det skulle ju bli en strumpa! Men det var som att fingrarna hade en hemlig kupp med hjärnan. Det var redan bestämt att det skulle bli en benvärmare. Jag hade inte något att sätta emot, bara så ni vet, jag var aningslös. Att man kan vara så rädd för att prova att sticka en häl... Eller det är inte rädsla utan lathet tror jag. Nä, jag ska repa upp en sjal jag började med förut, som jag inser nu att jag kommer att drunkna i om jag fortsätter med den. Det garnet SKA bli ett par strumpor. Det får bära eller brista, men jag vill lära mig det. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar