Umeå

Lite längre norrut är jag nu. Här skiner i solen och det är fint väder. Jag har shoppat. Kom hit på söndagen, på måndagen var det shopping. Jag var väldigt målinriktad den här gången. Annars är det ofta ett planlöst drivande mellan affärer och jag blir bara besviken på att jag inte hittar något. Nu var det annat. Först en affär som heter Kii där jag hade hört att mina Knulpträskor skulle finnas och sedan var det Hemslöjden. Jag glömde att köpa te. Det var synd. Mina träskor fanns på Kii! Till och med två par i min storlek så jag kunde faktiskt välja vilka som skulle vara finast. Hemslöjden hittade jag inget men det är bara fint att gå och titta. Jag fikade inte på mitt favorit fik, Schmäck. Synd. Det är ett perfekt fik. Nytt och trendigt men inte sterilt utan personligt. Det bästa är att om man bara beställer kaffe för en peron så får man ändå en kanna som räcker till påtår. Jättegott kaffe i en French press eller vad det heter. Dom har även 7 sorters kakor om man vill ha det. Som sagt det var synd att jag missade det, men jag tror att det kommer att finnas ett tag till. Dessutom så finns det en liten hörna med div designkläder mm. Jag köpte en ring där.
Idag har vi varit på utflykt till Norrbyskär. Då åker man ca 3-4 mil söderut och tar en färga dit. Det har varit en blomstrande ö då ett stort sågverk försörjde många arbetare som var bofasta på ön. Nu är ingentingkvar förutom arbetarbostäder och räster av flis och gamla pråmar. Ett museum finns där också där man kan se hur stort det har varit. Han som grundlade sågverket Frans Kämpe, var kompis med handlarn i Tallsjö om ni kommer ihåg att jag skrev om det för ett tag sedan. Häftigt tycker jag. Vi gick och gick på denna ö och sölen sken och trötta i benen blev vi. Vi bestämde att vi skulle äta på värdshuset innan vi åkte hem. Rökt sik med fransk potatissallad och kall örtsås. Mmmm... På det förstås kaffe. Servitrisen spillde mjölk på borde och sa bara -Oj. och gick därifrån. Konstigt va? Kaffet smakade....ja vad ska man säga... apa. Det var bland det äckligaste kaffe vi har druckit någonsin. Ta inte kaffe på maten där. Synd att det skulle sluta så när maten var så god. Men varför gräva ner sig i sorger och bedrövelser när det har varit en jätte bra dag i övrigt. Vi fick ju fika matsäck på en varm klippa. Inte illa va? Det är sånt man ska minnas.
Jag somnade när vi kom hem och vaknade en timme senare. Man blir trött av att vara i solen och vid havet tror jag.
En indian pratade på tv om klimatet på jorden och att vi människor måste skärpa oss att protestera och byta ut våra politiker om de inte sköter sitt jobb i den frågan. Det var nämligen en typ av skalbagge som det hade blivit fel för. I vanliga fall så kan skogen tåla den här skalbaggens framfart och skadegörelse på träden. Men då sker det bara en gång per sommar. Den här gången så hade det varit så varmt att skalbaggen hade gjort detta två gånger. Om den lägger ägg eller vad den gör. Men skogen klarade alltså inte det. Indianen sa att man kan inte förhandla med en skalbagge. Den bara gör det som passar den förstås. Jag har tänkt så mycket på det där med att man inte kan förhandla med en skalbagge. Det är inte skalbaggens fel, det är ju människans fel att klimatet gynnar en skalbagge att lägga ägg två gånger en sommar. Sedan tänkte jag på att det är ju i princip alla djur man inte kan förhandla med förutom människan. Jag önskade att jag hade kunnat förhandla med skatorna som stampade på husvagnstaket och åt kottar. Jag kunde ha sagt att dom kunde äta kottar på backen och att det var ok om dom ville kraxa litegranna. Det är väl bra förhandlat. Men de går inte. Jag kunde ha förhandlat med pissmyorna idag som absolut skulle vara på vår filt när vi fikade. Jag förhandlade inte utan tog mig friheten att slå ihjäl som i stället. Inte så bra förhandlat alls. Men vi människor kan faktiskt förhandla med varandra. Om vi vill. Men jag undrar jag hur det går i Mellanöstern. Kommer dom att kunna förhandla med varandra eller hur kommer det att bli? Vi är som skalbaggar allihop vi också. Det går inte att förhandla, vi kör på i vårat spår vill bara ha mer och mer. Jag har tänkt mycket på den där skalbaggen, men jag vet inte om jag blir klokare. Jag rör bara till det.