tisdag, juli 24, 2012

loppisfynd i Ångermanland

I fina Ångermanland finns det mycket loppisar, speciellt kring Junsele. När det regnar som mest så kan man ju alltid gå på loppis. Jag hittade lite saker som jag är så nöjd med.


På en loppis i Hälla hittade jag salt och pepparkar för 10kr. I Hälla finns ett jätte fint och välbevarat 50-tals kafé och bageri. Vi fikade där såklart. 

Gladast blev jag när jag hittade den här loppisen på min sista dag inna vi skulle åka hem från Junsele. I en superhäftig arkitektritad 30-tals villa bor ett konstärspar. Mannen som ritade villan, eller valde det han ville skulle ingå i hans hus från olika kataloger, dog tidigt. Hans fru blev nästan 100 år och bodde kvar i huset i hela sitt liv. Loppisen var i två av rummen i villan. Ett rum var lite av en skrubb eller verktygsbod. Det andra var så himla fint. Stora fönster som vette ut mot trädgården där de  hade anlagt en damm. Rummet hade stenväggar och det var en jättestor öppen spis. Från övervåningen kunde man gå ner i rummet från en trappa som delades i två. På ena sidan detta fina rum och på andra sidan låg köket. Åh, vad jag ville gå upp på övervåningen! Men det var ju privat.
Jag fyndade då en fin kaffekopp och två indiska träblock för tygtryck. Det visade sig att paret som ägde huset nu åker till Indien varje år. Mannen som stod i loppisen berättade att hans fru är född Indien. Hennes familj var missionärer (tror jag det var). Hon kunde språket och de hade så mycket vänner och de hade rest överallt i Indien. Jätte spännande tyckte jag! Redan där hade min fantasi kommit igång om hur de reste och hans frus uppväxt. När jag hittade linnet så sa han att det var från Indien. Från hans frus familj. Det var så fint! Tyget som jag tänkte kunde vara en klänning från Sverige, kanske 30-40-tal hade fått indiska band påsydda och kanske tillslut blivit ett linne med knyt till en flicka. Nu hängde linnet i Junsele och bara väntade på att jag skulle komma och köpa den. Jag var så upprymd efter mitt loppis besök!






2 kommentarer:

Elin sa...

Vilken härlig historia! Jag fascineras ofta av hur många oväntade berättelser som ryms inom en människa när man väl lär känna dem, och du verkar ha fått reda på en hel del redan på ett loppisbesök. Kul!

Åsa sa...

Ja det är roligt när människor börjar berätta om sina liv bara så där fast man inte känner varandra! Hade så gärna velat prata mer med honom.