Jag har bara druckit en kopp kaffe idag. Jag tror att magen säger ifrån lite på skarpen just nu. Det blir te i kväll, Umeå blandning. Ett annat Umeå tips faktiskt. Gå till tebutiken i en av galleriorna och köp Umeå blandning. Jättegott till frukost och på kvällen. Det är ett svart te. Det behöver inte vara kaffet heller, men det är liksom det första man tänker på. Det kan vara så mycket annat också.
Satt och läste Femina för ett tag sedan. Jag gillar den tidningen för att den har det mesta. Lite mode, lite boktips, lite mat, lite skönhet och allt det där. Men en sak blev jag så fundersam över och det är att det är alltid på Österlen, på Gotland, i Provance eller i en två på söder i Stockholm med tillhörande uteplats på taket där alla intressanta och kreativa människor bor. Finns det inte en enda kreativ person i Skövde, i Skellefteå eller i Grängesberg? Det måste finnas massor av trädgårdar, lägenheter och hus som är värda att visas upp i Femina eller någon annan svensk damtidning. Jag tänkte när jag läste om en kvinna i Helsingborg som hadet funnit ett "engelskt" radhus och det blev kärlek vid första ögenkastet. Hon är så lycklig så det nästan är pinsamt, säger hon. Och jag tänker förstås att -Gud om jag bodde så där! Hur har hon fått tag i detta hus! Vilken lycka det måste få vara att äta frukost i hennes vackra lilla trädgård. Hon måste vara den lyckligaste av oss alla.
Vips har jag glömt av min egen lycka. Plötsligt är den inte värd någonting.
I nästa nummer läste jag om en kvinna som bor på Gotland. Hon är konstnär och har ett fantastiskt fint hus som är renoverat men ändå har kvar lite av det gamla. Så perfekt och så snyggt. Och hon och hennes familj sover lite varstans efter årstid och stämmning. Va, är det inte härligt? Dom har inte något sovrum. Dom har mobila sovvanor.
Jag kan också göra så. Men krångligare får man väl leta efter. Beslutsångest varje kväll. VAR SKA JAG SOVA???
Trots detta så skulle jag också vilja ha ett hus på Gotland och fixa med och sitta ute och äta frukost och välja var jag ska sova varje natt. Pendla mellan Berlin (hon gjorde det) och Gotland. Storstad och landsbyggd. Och vara så där fri som en konstnär bara kan bli.
Vips har jag glömt min egen lycka igen. Attans. Samma sak varje månad.
Varför utsätter jag mig för detta? Månad efter månad. Jag kan köpa hur mycket tidningar som helst. Fullkomligt vältra mig i tidningar.
Jag vet ändå att det inte är någon fara med mig. Man kan tro att jag vill fly verkligheten och det kanske jag vill ibland. Dagdrömma och titta ut genom fönstret som är min favorit sysselsättning. Fundera på vad bra jag skulle passa i den där tröjan, väskan och skorna. Jag kanske har råd att köpa en av dessa saker. Jaja, tänker jag och bladar vidare och drömmer mig bort igen. Man behöver det också.
Jag har nog kommit på det nu att det är därför dom skriver om dessa fantastiska männinskor på Gotland och på Österlen. Det låter inte så romantiskt med " Jag hittade mitt drömhus i Grängesberg". Vem vill läsa om det?
Men dåså, då behöver jag inte fundera längre på det här. Jag ska blada vidare innan jag lägger mig. Men var ska jag sova....?
lördag, juli 29, 2006
det gick bra
Jag är hemma nu och det gick bra att åka buss. Jag fick ha musik på nästan högsta volym och knapra i mig två alvedon för att ungar skrek och levde om mer än halva resan, men annars gick det bara bra.
Jag trodde att jag inte skulle komma hem för en kort sekund när chauffören irrade in sig på vägen mot Åsele och Sollefteå och hamnade i ett bostadsområde, men annars gick det bara bra.
Jag hade velat sitta längst fram i bussen för jag tror alltid att jag ska bli åksjuk må illa. Jag fick sitta vid mitten i bussen på chaufförens sida (fel sida, man ser ingenting). Jag trodde att jag var bland de första att gå in i bussen, men vips hade ett gäng tanter paxat alla platser längst fram! Hur fasen hinner dom vara över allt? Men annars gick det bara bra.
Sedan satt jag och väntade på att vi skulle komma till Tönnebro så jag fick kaffe. Vi åkte kl 9.00 och 15.20 fick jag kaffe. Jag hade smörgås och lite annat med mig som jag kunde fika på innan dess. Efter det stoppet var det bara 40 min kvar innan jag var hemma i Gävle. Då hade jag precis kommit på att jag skulle läsa i min bok och på ett ögonblick var vi framme. Jag hade kunnat åka hur långt som helst då. Konstigt det där. Så är det ofta för mig. Det vanligaste är att jag somnar sista halvtimmen så jag är lagomt mosig när det är dags att kliva av.
Men det går bara bra att åka buss. Om ca två veckor ska jag åka upp igen...
Jag trodde att jag inte skulle komma hem för en kort sekund när chauffören irrade in sig på vägen mot Åsele och Sollefteå och hamnade i ett bostadsområde, men annars gick det bara bra.
Jag hade velat sitta längst fram i bussen för jag tror alltid att jag ska bli åksjuk må illa. Jag fick sitta vid mitten i bussen på chaufförens sida (fel sida, man ser ingenting). Jag trodde att jag var bland de första att gå in i bussen, men vips hade ett gäng tanter paxat alla platser längst fram! Hur fasen hinner dom vara över allt? Men annars gick det bara bra.
Sedan satt jag och väntade på att vi skulle komma till Tönnebro så jag fick kaffe. Vi åkte kl 9.00 och 15.20 fick jag kaffe. Jag hade smörgås och lite annat med mig som jag kunde fika på innan dess. Efter det stoppet var det bara 40 min kvar innan jag var hemma i Gävle. Då hade jag precis kommit på att jag skulle läsa i min bok och på ett ögonblick var vi framme. Jag hade kunnat åka hur långt som helst då. Konstigt det där. Så är det ofta för mig. Det vanligaste är att jag somnar sista halvtimmen så jag är lagomt mosig när det är dags att kliva av.
Men det går bara bra att åka buss. Om ca två veckor ska jag åka upp igen...
torsdag, juli 27, 2006
Gruvsamt
Imorgon åker jag hem. Det känns lite gruvsamt att åka. Det blir så mycket måsten nu när jag kommer hem. Förut har det vart kursen som har varit mitt stora måste. Nu är det massor av saker. CSN, TRS, utställning, ringa hit och dit. Men det kanske inte tar så mcyket tid om jag gör allt så fort som jag bara kan.
Vad är det för fel med mina pigment på benen? Jag får aldrig bruna ben numera. Jag har dessutom kladdat på mig Doves Summer Glow Body Lotion, men tjena vad bra den var. Innan jag har fått summer glowiga ben av den är sommaren slut kan jag säga. Men det är klart, jag var som en albyl innan så det kanske inte är så konstigt... Nä, det är hopplöst. Jag ska inte hålla på att bry mig mer om det. Det är dömt att misslyckas med att få en snygg solbränna. Inte kan jag sola solarium heller. Jag blir uppbränd på benen och skinkorna. Knallröd. Andra som solar solarium får ju en jämn och fin färg. Nä, jag skiter i det. I värsta fall får folk sätta på sig solglasögon när jag kommer. Det blir nästan lika farligt att titta på mina ben som att titta rätt in i solen. Men det är inte mitt problem, jag kan inte tillfredställa alla.
Vad är det för fel med mina pigment på benen? Jag får aldrig bruna ben numera. Jag har dessutom kladdat på mig Doves Summer Glow Body Lotion, men tjena vad bra den var. Innan jag har fått summer glowiga ben av den är sommaren slut kan jag säga. Men det är klart, jag var som en albyl innan så det kanske inte är så konstigt... Nä, det är hopplöst. Jag ska inte hålla på att bry mig mer om det. Det är dömt att misslyckas med att få en snygg solbränna. Inte kan jag sola solarium heller. Jag blir uppbränd på benen och skinkorna. Knallröd. Andra som solar solarium får ju en jämn och fin färg. Nä, jag skiter i det. I värsta fall får folk sätta på sig solglasögon när jag kommer. Det blir nästan lika farligt att titta på mina ben som att titta rätt in i solen. Men det är inte mitt problem, jag kan inte tillfredställa alla.
onsdag, juli 26, 2006
Umeå
Lite längre norrut är jag nu. Här skiner i solen och det är fint väder. Jag har shoppat. Kom hit på söndagen, på måndagen var det shopping. Jag var väldigt målinriktad den här gången. Annars är det ofta ett planlöst drivande mellan affärer och jag blir bara besviken på att jag inte hittar något. Nu var det annat. Först en affär som heter Kii där jag hade hört att mina Knulpträskor skulle finnas och sedan var det Hemslöjden. Jag glömde att köpa te. Det var synd. Mina träskor fanns på Kii! Till och med två par i min storlek så jag kunde faktiskt välja vilka som skulle vara finast. Hemslöjden hittade jag inget men det är bara fint att gå och titta. Jag fikade inte på mitt favorit fik, Schmäck. Synd. Det är ett perfekt fik. Nytt och trendigt men inte sterilt utan personligt. Det bästa är att om man bara beställer kaffe för en peron så får man ändå en kanna som räcker till påtår. Jättegott kaffe i en French press eller vad det heter. Dom har även 7 sorters kakor om man vill ha det. Som sagt det var synd att jag missade det, men jag tror att det kommer att finnas ett tag till. Dessutom så finns det en liten hörna med div designkläder mm. Jag köpte en ring där.
Idag har vi varit på utflykt till Norrbyskär. Då åker man ca 3-4 mil söderut och tar en färga dit. Det har varit en blomstrande ö då ett stort sågverk försörjde många arbetare som var bofasta på ön. Nu är ingentingkvar förutom arbetarbostäder och räster av flis och gamla pråmar. Ett museum finns där också där man kan se hur stort det har varit. Han som grundlade sågverket Frans Kämpe, var kompis med handlarn i Tallsjö om ni kommer ihåg att jag skrev om det för ett tag sedan. Häftigt tycker jag. Vi gick och gick på denna ö och sölen sken och trötta i benen blev vi. Vi bestämde att vi skulle äta på värdshuset innan vi åkte hem. Rökt sik med fransk potatissallad och kall örtsås. Mmmm... På det förstås kaffe. Servitrisen spillde mjölk på borde och sa bara -Oj. och gick därifrån. Konstigt va? Kaffet smakade....ja vad ska man säga... apa. Det var bland det äckligaste kaffe vi har druckit någonsin. Ta inte kaffe på maten där. Synd att det skulle sluta så när maten var så god. Men varför gräva ner sig i sorger och bedrövelser när det har varit en jätte bra dag i övrigt. Vi fick ju fika matsäck på en varm klippa. Inte illa va? Det är sånt man ska minnas.
Jag somnade när vi kom hem och vaknade en timme senare. Man blir trött av att vara i solen och vid havet tror jag.
En indian pratade på tv om klimatet på jorden och att vi människor måste skärpa oss att protestera och byta ut våra politiker om de inte sköter sitt jobb i den frågan. Det var nämligen en typ av skalbagge som det hade blivit fel för. I vanliga fall så kan skogen tåla den här skalbaggens framfart och skadegörelse på träden. Men då sker det bara en gång per sommar. Den här gången så hade det varit så varmt att skalbaggen hade gjort detta två gånger. Om den lägger ägg eller vad den gör. Men skogen klarade alltså inte det. Indianen sa att man kan inte förhandla med en skalbagge. Den bara gör det som passar den förstås. Jag har tänkt så mycket på det där med att man inte kan förhandla med en skalbagge. Det är inte skalbaggens fel, det är ju människans fel att klimatet gynnar en skalbagge att lägga ägg två gånger en sommar. Sedan tänkte jag på att det är ju i princip alla djur man inte kan förhandla med förutom människan. Jag önskade att jag hade kunnat förhandla med skatorna som stampade på husvagnstaket och åt kottar. Jag kunde ha sagt att dom kunde äta kottar på backen och att det var ok om dom ville kraxa litegranna. Det är väl bra förhandlat. Men de går inte. Jag kunde ha förhandlat med pissmyorna idag som absolut skulle vara på vår filt när vi fikade. Jag förhandlade inte utan tog mig friheten att slå ihjäl som i stället. Inte så bra förhandlat alls. Men vi människor kan faktiskt förhandla med varandra. Om vi vill. Men jag undrar jag hur det går i Mellanöstern. Kommer dom att kunna förhandla med varandra eller hur kommer det att bli? Vi är som skalbaggar allihop vi också. Det går inte att förhandla, vi kör på i vårat spår vill bara ha mer och mer. Jag har tänkt mycket på den där skalbaggen, men jag vet inte om jag blir klokare. Jag rör bara till det.
Idag har vi varit på utflykt till Norrbyskär. Då åker man ca 3-4 mil söderut och tar en färga dit. Det har varit en blomstrande ö då ett stort sågverk försörjde många arbetare som var bofasta på ön. Nu är ingentingkvar förutom arbetarbostäder och räster av flis och gamla pråmar. Ett museum finns där också där man kan se hur stort det har varit. Han som grundlade sågverket Frans Kämpe, var kompis med handlarn i Tallsjö om ni kommer ihåg att jag skrev om det för ett tag sedan. Häftigt tycker jag. Vi gick och gick på denna ö och sölen sken och trötta i benen blev vi. Vi bestämde att vi skulle äta på värdshuset innan vi åkte hem. Rökt sik med fransk potatissallad och kall örtsås. Mmmm... På det förstås kaffe. Servitrisen spillde mjölk på borde och sa bara -Oj. och gick därifrån. Konstigt va? Kaffet smakade....ja vad ska man säga... apa. Det var bland det äckligaste kaffe vi har druckit någonsin. Ta inte kaffe på maten där. Synd att det skulle sluta så när maten var så god. Men varför gräva ner sig i sorger och bedrövelser när det har varit en jätte bra dag i övrigt. Vi fick ju fika matsäck på en varm klippa. Inte illa va? Det är sånt man ska minnas.
Jag somnade när vi kom hem och vaknade en timme senare. Man blir trött av att vara i solen och vid havet tror jag.
En indian pratade på tv om klimatet på jorden och att vi människor måste skärpa oss att protestera och byta ut våra politiker om de inte sköter sitt jobb i den frågan. Det var nämligen en typ av skalbagge som det hade blivit fel för. I vanliga fall så kan skogen tåla den här skalbaggens framfart och skadegörelse på träden. Men då sker det bara en gång per sommar. Den här gången så hade det varit så varmt att skalbaggen hade gjort detta två gånger. Om den lägger ägg eller vad den gör. Men skogen klarade alltså inte det. Indianen sa att man kan inte förhandla med en skalbagge. Den bara gör det som passar den förstås. Jag har tänkt så mycket på det där med att man inte kan förhandla med en skalbagge. Det är inte skalbaggens fel, det är ju människans fel att klimatet gynnar en skalbagge att lägga ägg två gånger en sommar. Sedan tänkte jag på att det är ju i princip alla djur man inte kan förhandla med förutom människan. Jag önskade att jag hade kunnat förhandla med skatorna som stampade på husvagnstaket och åt kottar. Jag kunde ha sagt att dom kunde äta kottar på backen och att det var ok om dom ville kraxa litegranna. Det är väl bra förhandlat. Men de går inte. Jag kunde ha förhandlat med pissmyorna idag som absolut skulle vara på vår filt när vi fikade. Jag förhandlade inte utan tog mig friheten att slå ihjäl som i stället. Inte så bra förhandlat alls. Men vi människor kan faktiskt förhandla med varandra. Om vi vill. Men jag undrar jag hur det går i Mellanöstern. Kommer dom att kunna förhandla med varandra eller hur kommer det att bli? Vi är som skalbaggar allihop vi också. Det går inte att förhandla, vi kör på i vårat spår vill bara ha mer och mer. Jag har tänkt mycket på den där skalbaggen, men jag vet inte om jag blir klokare. Jag rör bara till det.
fredag, juli 21, 2006
Fart och fläkt
Nu händer det grejer i Junsele. Ikväll kan man sväng sina lurviga till Lasse-Stefans (ni vet han med cowboy hatten bakom trummorna). Det är en dansbana som ligger en bit härifrån. Vi var där igår och tittade hur det såg ut. (Lasse-Stefans hade inte kommit än.) En ganska stor anläggning som ligger vid vattnet. Men det var inte dansbanan som var anledningen att vi åkte dit tror jag. Det var en man som bor där intill som har samlat på sig en massa gamla bilar. Det är inte så konstigt med det, men han har bara ställt dom där. Han gör inget åt dom alls utan dom får liksom bara rosta upp och bli trasiga. Han tycker att det är fint. Det såg ut som en bilkyrkogård som en del har hittat i någon skog någon stans. Vissa bilar hade han under ett tak, men andra stod huller om buller ute på gården. Gräset växte högt runt om dom. Som sagt han tycker att det är fint. Man slutar aldrig att förvånas. Jag tyckte att det såg tragiskt ut. Det var en liten parantes, jag återkommer om gårdagen.
Imorgon så är det Bikers och rockfest här. Oooaaauu! Bikers! Dom är på väg in i byn nu och det bara mullrar när dom hårda grabbarna kommer. (Förra helgen hade raggarna sin dag i Ramsele, det ska finnas plats för alla hårda grabbar här.) Under dagen så kommer dom att åka runt i landskapet för att senare åka runt på byn och visa upp sig. Sedan är det The Poodles och Jerry Williams i som spelar i Junseledjurpark. Vilken händelserik dag det kommer att bli i morgon. Det var en massa annat också som skulle hända. Jag vet inte riktigt vad det var. Jag kanske ska gå och titta lite.
Igår var vi på utflykt till Åsele. Vi hade i sikte att besöka det gamla anrika Kronans konditori i Åsele. En bit härifrån så gjorde vi vårat första stopp och drack källvatten från en lite bäck vid vägen. Det stod till och med en skylt ”Vatten” som pekade in mot skogen. Det smakade väldigt gott. Jag har inte druckit det sedan jag var i fjällen och drack ur en fjällbäck. Vi forstsatte och hamnade på ett jätte, jätte gulligt 50-tals fik (vad annars…) som låg i Hällaström. Precis i en T-korsning ligger det och det ser inte ut att vara ett fik. En helt vanlig villa som ser ganska sliten ut. Vi gick in dit och alla blev häpna av hur välbehållet det var. Vi kunde inte annat än att ta en kopp. Dessutom var det bordsservering. Inte nog med det, det var till salu också. Man kan inte låta bli att fantisera om hur det skulle kunna vara att köpa det. Men synd att det ligger just där. I Åsele så gick vi runt och tittade lite, nästan alla affärer hade semesterstängt. Konstigt. Alltså finns det inte några turister alls tydligen. Vi gick till Kronas Konditori och fikade i stället. Vi blev faktiskt besvikna på hur det såg ut och kaffebröder var inte heller så bra. Kronan har nog haft sin blomstringstid och nu är det på väg utför. En tjej har köpt stället men det är väl svårt att få det att gå runt. Det var en häftig tapet och en del fina möbler, men det var allt. Dom hade till och med ställt dit en ful grå nedsutten 70-tals soffa där. Fult! Något besvikna var vi, men väldigt glada över att vi hade fikat på det lilla kaféet efter vägen.
Nästa stopp blev Asplunda Lanthandel i Tallsjö. På gården Asplunda drevs en speceri- och livsmedelshandel från 1895 till en bit in på 50-talet. På övervåningen var det bostad där handlarfamiljen bodde. På 50talet så flyttade handlaren och lämnade huset och lanthandeln som den var. All bokföring, burkar, redskap, skor (1910- 20-tal), tapetkataloger (ca 1920-30tal !!), mjöl, kannor allt som fanns där lämnades. Gården skulle vara sommarställe och har varit kvar i familjens ägo. Ett barnbarnsbarn till handlaren och hennes familj fick kontakt med Museet i Västernorrland och nu har det blivit restaurerat och kulturminnesmärkt. Det är unikt i sitt slag genom att allt är kvar. Vi fick en jätte fin visning av barnbarnsbarnet. Väldigt intressant. Vi gick säkert där i en timme. Det är museum nu så det finns en liten utställning plus att man får gå runt i hela huset och titta. Ett tips om man har vägarna förbi.
Sista stoppet var då denna bilsamlare som jag började berätta om. Efter det var vi helt slut.
Jag ska inte på dans ikväll om det var någon som undrade. Lasse-Stefans får spela bäst dom vill. Om jag nu måste ha en åsikt om dansband så kan jag ha det nu. Jag tror nog att Sven-Ingvars är det bästa dansbandet. Dom verkar ändå vara lite mer frammåt. Men vad vet jag. Jag lyssnar inte aktivt på dansbandsmusik. Skit det samma. Det var ändå en bra dag igår. Idag med för den delen. Har ätit glass med varm hallonsås. Mmmmm.... God natt.
Imorgon så är det Bikers och rockfest här. Oooaaauu! Bikers! Dom är på väg in i byn nu och det bara mullrar när dom hårda grabbarna kommer. (Förra helgen hade raggarna sin dag i Ramsele, det ska finnas plats för alla hårda grabbar här.) Under dagen så kommer dom att åka runt i landskapet för att senare åka runt på byn och visa upp sig. Sedan är det The Poodles och Jerry Williams i som spelar i Junseledjurpark. Vilken händelserik dag det kommer att bli i morgon. Det var en massa annat också som skulle hända. Jag vet inte riktigt vad det var. Jag kanske ska gå och titta lite.
Igår var vi på utflykt till Åsele. Vi hade i sikte att besöka det gamla anrika Kronans konditori i Åsele. En bit härifrån så gjorde vi vårat första stopp och drack källvatten från en lite bäck vid vägen. Det stod till och med en skylt ”Vatten” som pekade in mot skogen. Det smakade väldigt gott. Jag har inte druckit det sedan jag var i fjällen och drack ur en fjällbäck. Vi forstsatte och hamnade på ett jätte, jätte gulligt 50-tals fik (vad annars…) som låg i Hällaström. Precis i en T-korsning ligger det och det ser inte ut att vara ett fik. En helt vanlig villa som ser ganska sliten ut. Vi gick in dit och alla blev häpna av hur välbehållet det var. Vi kunde inte annat än att ta en kopp. Dessutom var det bordsservering. Inte nog med det, det var till salu också. Man kan inte låta bli att fantisera om hur det skulle kunna vara att köpa det. Men synd att det ligger just där. I Åsele så gick vi runt och tittade lite, nästan alla affärer hade semesterstängt. Konstigt. Alltså finns det inte några turister alls tydligen. Vi gick till Kronas Konditori och fikade i stället. Vi blev faktiskt besvikna på hur det såg ut och kaffebröder var inte heller så bra. Kronan har nog haft sin blomstringstid och nu är det på väg utför. En tjej har köpt stället men det är väl svårt att få det att gå runt. Det var en häftig tapet och en del fina möbler, men det var allt. Dom hade till och med ställt dit en ful grå nedsutten 70-tals soffa där. Fult! Något besvikna var vi, men väldigt glada över att vi hade fikat på det lilla kaféet efter vägen.
Nästa stopp blev Asplunda Lanthandel i Tallsjö. På gården Asplunda drevs en speceri- och livsmedelshandel från 1895 till en bit in på 50-talet. På övervåningen var det bostad där handlarfamiljen bodde. På 50talet så flyttade handlaren och lämnade huset och lanthandeln som den var. All bokföring, burkar, redskap, skor (1910- 20-tal), tapetkataloger (ca 1920-30tal !!), mjöl, kannor allt som fanns där lämnades. Gården skulle vara sommarställe och har varit kvar i familjens ägo. Ett barnbarnsbarn till handlaren och hennes familj fick kontakt med Museet i Västernorrland och nu har det blivit restaurerat och kulturminnesmärkt. Det är unikt i sitt slag genom att allt är kvar. Vi fick en jätte fin visning av barnbarnsbarnet. Väldigt intressant. Vi gick säkert där i en timme. Det är museum nu så det finns en liten utställning plus att man får gå runt i hela huset och titta. Ett tips om man har vägarna förbi.
Sista stoppet var då denna bilsamlare som jag började berätta om. Efter det var vi helt slut.
Jag ska inte på dans ikväll om det var någon som undrade. Lasse-Stefans får spela bäst dom vill. Om jag nu måste ha en åsikt om dansband så kan jag ha det nu. Jag tror nog att Sven-Ingvars är det bästa dansbandet. Dom verkar ändå vara lite mer frammåt. Men vad vet jag. Jag lyssnar inte aktivt på dansbandsmusik. Skit det samma. Det var ändå en bra dag igår. Idag med för den delen. Har ätit glass med varm hallonsås. Mmmmm.... God natt.
fredag, juli 14, 2006
Junsele
Är det inte fantastiskt! Jag sitter i Junsele i en husvagn och surfar på nätet via min mobil! Jag kampar i trädgården här och har liksom gjort mig en liten it-plats. Inte illa. Det är inte nogot vidare till väder här. Nästan som fjällväder. Idag har det blåst och varit ca 14 grader varmt. Isande vindar. Igår var det sol och störtregn om vart annat. Men det är bara att klä på sig. Det finns massor med saker att göra här. Tidigare i veckan har det varit marknad. Jag har förstås gjort av med pengar på en röd handväska med vita små prickar, en sjalett, Tupperware burkar och ett par underbara ullstrumpor (röda). Det gick av bara farten. Idag har jag också gjort av med pengar. Jag har köpt en lampa på en möbelaffär som ligger mitt i skogen kan man säga. Jätte mycket fina möbler och andra saker hade dom. Det var blandat, precis som en möbelaffär var när man var liten. Dom hör inte till någon kedja så dom tar in det dom tycker är snyggt och det som folk vill ha helt enkelt. IKEA finns ju inte här direkt. Efter det var vi på auktion. Inte mycket att hurra för. Tur var väl det för då hade jag väl köpt något. Men misströsta inte, imorgon är det dags för nya äventyr. Vi ska till Ramsele på en bilträff. Där finn en jättestor antiklada plus att det skulle vara hantverksmarknad. Just nu är det ingen av oss som vet när det börjar. Vi ska väl åka i karavan med alla gamla bilar. Jag ska ta lite kort så kan jag kanske lägga ut dom bilderna här.
Jag har ju skrivit att vi har haft lyhört i lägenheten, men fattar ni hur lyhört det är i en husvagn? Den står ganska nära vägen, ca två meter. Ungdomarna åker i sina bilar och spelar JÄTTE hög musik, grävmaskiner som börjar gräva ca 07.30 varje morgon och skator med ungar som gärna sitter i tallarna och pratar med varandra jätte högt. Jag tackar gudarna att vi inte har lite tunna väggar hemma.
Jag skulle inte vilja vara tonåring här. Vad i hela fridens skulle man göra??? Åka fram och tillbaka på byn i någons bil. Träffas vid korsningen på parkeringen och kolla på alla som åker förbi. Åka och tanka bilen för att kunna åka lite till.
Jag har hittat ett projekt till dom stackrarna. Det är att fixa i ordning det gamla folketshus som bara står och förfaller. Ett jätte fint hus som dom skulle kunna göra till sitt. Det tycker jag förstås som inte behöver ta tag i något här.
Nu har jag inte tid längre.
Vi hörs.
Jag har ju skrivit att vi har haft lyhört i lägenheten, men fattar ni hur lyhört det är i en husvagn? Den står ganska nära vägen, ca två meter. Ungdomarna åker i sina bilar och spelar JÄTTE hög musik, grävmaskiner som börjar gräva ca 07.30 varje morgon och skator med ungar som gärna sitter i tallarna och pratar med varandra jätte högt. Jag tackar gudarna att vi inte har lite tunna väggar hemma.
Jag skulle inte vilja vara tonåring här. Vad i hela fridens skulle man göra??? Åka fram och tillbaka på byn i någons bil. Träffas vid korsningen på parkeringen och kolla på alla som åker förbi. Åka och tanka bilen för att kunna åka lite till.
Jag har hittat ett projekt till dom stackrarna. Det är att fixa i ordning det gamla folketshus som bara står och förfaller. Ett jätte fint hus som dom skulle kunna göra till sitt. Det tycker jag förstås som inte behöver ta tag i något här.
Nu har jag inte tid längre.
Vi hörs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)