En har dragit sig ur.... Det är 3 kvar inkl oss. Pirr pirr....

Nervig

Jag är med i budgivning. Jag är så nervös. Jag önskar att det var över nu. Jag svettas och är kall om fötterna.

Inspiration

Jag skrev var jag hämtar min inspiration i ett tidigare inlägg. Jag måste lägga till tidskriften Hemslöjden. Jag fick den idag och det är så himla roligt när den kommer (den enda tidning jag prenumererar på. Ville unna mig det när jag blev uppsagd för tre år sedan. Jag har inte ångrat det än!) Det är så mycket fint att titta på och man blir så inspirerad. Min favorit Anna Sjons Nilsson visade ett broderi i det här numret. Hon gör så häftiga saker. I en tidigare Hemslöjden så hade hon med figurer som hon kallade för äggvakter eller nåt sånt. Tredimensionella figurer mer plasttrattar som en slags nos. De var så söta. Skulle gärna vilja få tag i en sån.

Plötsligt blev det ändrat med Järvsö. Kommer inte att åka upp nästa vecka utan det blir veckan därpå. Jätte skönt faktiskt. Jag hinner fixa lite mer med små saker som jag vill ha med mig upp. Måste köpe en ny sommarjacka. Min höst och vår kappa känns lite fel just nu. Jag har bara en gammal fjällrävenjacka efter mamma som är för stor och trasig i fickorna. Men den är förvisso skön, men jag kan inte gå omkring iden känns det som. Bara när ingen ser mig, som ute vid stugan.

Nä, nu är jag hungrig igen! Vad är det fårgan om? Det finns ingen botten i mig tror jag. Dags för te och macka och GRODDAR! Jag har groddat för första gången i mitt liv. Jäklarns vad mycket det blev. Jag tog 2 msk Alfa alfa groddar och det räcker gott och väl. Nästa gång blir det bara 1 msk. Men det är så himla gott! Friskt och krispigt.

Påtaråsa

Åh, vad jag har påtat och fejat vid stugan idag. Massor av löv i rabatterna har jag krattat bort och i landet lika så. Det växer så det knakar nu. Regn och sol och det blir så grönt och fint. Pingstliljorna blommar ännu och de vackra gullvivorna har slagit ut. Syrenen har inte slagit ut än, men om en vecka är den fin. Det är oreda bland myntorna tyvärr. Vet inte om det är peppermyntan eller kungsmyntan som håller på att ta över. Jag har inte varit så smart att gräva ner en hink utan botten när jag planterade dom, och nu är dom överallt. Så typiskt. Men pionerna är fina. Det är en knopp i vardera pion. Hoppas att den hinner slå ut. Har för mig att rådjuren tog knoppen förra året.

Jag kan hälsa vår hyresgäst välkommen! Varje år samma visa. Familjen Mås har kommit till vår skorsten igen. De höll ett vakande öga på mig när jag sprang runt i trädgården. Man vet inte om det är hanen eller honan som ligger på äggen, de är så himla lika. Men jag tror att båda ruvar lika mycket. Ett jämställt förhållande kan man säga. De har fattat det där, måsarna. Vi har mycket att lära av dem.

Nu får jag ett fågelbestyr igen. Hur ska det gå när ungarna ska ner i vattnet?? Från skorstenen ner till sjön är det faktiskt en bit plus att det är ganska högt. Förra året så gick det inte så bra för en liten unge. Den hade hamnat i vår eka och slagit ihäl sig. Måsmamman eller vem det nu var av dem var väldigt orolig. Jag, Jonas och Jan skulle åka till Forsbacka och handla med båten då vi såg att ungen låg där. Jan tog bort den och la den i en påse. Vi åkte iväg, men måsen trodde att vi tog hennes unge och började attakera oss ute på sjön. Jätte läskigt!! Alla som har sett filmen "Måsen" kanske förstår vad jag menar, ändå var det här bara EN mås. Inte lätt. Men jag tror att måsen hade tappan ungen i båten. Det måste väl gå till så antar jag att de tar ungarna i näbben och flyger ner med dem till sjön. Jag hinner väl inte med att se det där i år när jag inte kommer att vara hemma. Kanske ska sätta upp en webb kamera. Gud vad spännande det skulle vara. Då kan jag sitta i Järvsö och spana! :-)

Synd att det blåste så mycket men det är lite befriande ibland. Man kan låtsas att ens bekymmer blåser bort.

Jag har broderat färdigt. Ska bara montera bilden på något bra sätt. Det är det jobbigaste. Hus fasiken ska jag göra?

Jag ska sova på saken.

Hej och god natt!

Hos pappa

Vi hade ätit en god lördagslunch med stekt strömming och potatismos när pappa plötsligt sa:
- Ja, det gick ju bra för andungarna tillslut.
Jag skrek:
-VA!? Vaddå, har dom klarat sig? Dom där fem som var kvar!?
-Ja, det var ju någon som hade byggt ett litet hus...
-Ja! sa jag otåligt.
-...och han som äger kiosken hade ju lagt in en huva i huset så de skulle få vara varma.
-Ja! sa jag otåligt igen.
Undrar om vi pratar om samma sak, tänkte jag för mig själv och sa:
-Men det var ju en mamma som lämnade fem ungar...
-Ja, sa pappa, mamman kom tillbaka och hämtade dom.
-Hur vet du det här? frågade jag och kände mig lite besviken för att jag inte hade sett det själv.
-Det stod i tidningen igår eller när det var.
Pappa gick och hämtade en bunt tidningar som han sparat, inte för andungarnas skull utan för att visa mig en annan sak. Vi bläddrade och det tog en oändlig tid, ca 3 min, innan vi hittade artickeln. Där stod det svart på vitt att en andhona hade kommit på söndagen och hämtat de små andungarna och tagit de med ner i den stora ån. Alla hade kommit med. Jag drog en lättnadens suck och satte mig ner vid köksbordet igen. Här hade jag gått i flera dagar och fantiserat om vad som hade hänt. Allt från rovfåglar till svältdöd. Ingen blev gladare än jag. Kanske min insats med brädan inte var helt fel trots allt.
Pappa avbröt mina tankar och sa:
-Titta! Vad är det där för fågel?
Han hade fått syn på en liten fågel som liknade en gråsparv men den var för stor för det. Vi fick det inte att gå ihop. Pappa reste sig upp och gick in i vardagsrummet för att hämta sin fågelbok. Efter lite bläddrande så...
-Här! Den här är det. Pilfink! Japp, precis så såg den ut.
Vi kunde pusta ut igen. Två fågelgåtor var nu lösta och det var dags för kaffe på maten.

Skunk lukt

Alltså jag har suttit på jobbet idag och känt duster av en riktig skunk lukt. Vi har sopsortering här hemma och kompostpåse. Där ska man slänga all mat och annat som går att kompostera. Efter ett tag så blir den där påsen ganska blöt och börjar så småningom att lukta. Man måste ha den i en plastpåse så att inte all vätska rinner ner på golvet. Igår bytte jag påse och satte den gamla på golvet i hallen för att ta med den ut i morse. Glad i hågen går jag iväg, tycker att det luktar jätte äckligt men tänker inte på det, soppåsar luktar ju äckligt. Det luktar fruktansvärt äckligt, som sur mjölk eller något annat sur-sött liksom. När jag ska ta ur kompostpåsen ur plastpåsen upptäcker jag att det är hål i plastpåsen! Jag fick den där guckan på mina händer! När jag kom till jobbet så kände jag efter ett tag att det kom en sån där lukt dust och jag förstod att jag måste ha fått det där på byxerna! Jätte mysigt! Hela dagen kände jag det där från och till. Ingen annan gjorde det eller sa något om det i alla fall. Inte vågade jag säga något själv heller.
Sedan när jag kom hem så stank det. Så jäkla äckligt! Jonas var inte hemma, men han hade varit hem och vänt såg jag. När han kom så sa han att det hade varit en pöl av den där guckan i hallen som han hade fått torka. Ändå var jag tvungen att torka ännu mer när jag kom hem. Det gick inte bort.
Visst är det bra med kompost, men dessa papperspåsar som man ska ha. Fast är plastpåsen hel är det ju inte några problem. Jag ska kolla det nu VARJE gång jag byter påse. Blä... :-P

Borta!

Änderna är borta! Jag visste att det skulle hända något när inte jag var där och tittade till dom varje dag. Nu var det helt tomt i Lillån. Bara det där stora huset låg och flöt. Var har de tagit vägen mån tro? Usch vad ängsligt...
Regnet har vräkt ner ikväll och det började dessutom åska och blixtra jätte mycket. Det är så läskigt. Jag hatar åska och blixt. Jag får tvångstankar om att de ska komma ut blixtar ur kontakterna och att åskan ska smälla jätte högt. Hela dagen har det varit mörkt. Fick man välja så skulle man bara vilja ligga hemma och läsa. Men nu fick jag inte det. Har bokstavligen tråcklat mig igenom den här dagen. Tråcklat ihop en herrjacka i sammet och börjat tråckla ihop ett dam liv till en klänning. Det blir nog fint sedan. Ont i ryggen får jag också. Det är inte bra att bara sitta still.
Är det nåt på tv ikväll då....? Ska kolla det nu.
Hej.

Lite bilder

Jag har tömt min kamera och mobil på lite bilder. Här är några att titta på.

En av mina damer som jag har börjat göra. Det är ståltråd, broderat papper och bubbelplast. Vet inte var, hur och när de ska visas ännu. De vill inte synas så mycket än.

Här är min första pipkrage! Jag har aldrig sytt en sån förut. Nu har jag sytt två stycken. Riktigt roligt faktiskt och jag är mycket stolt över det. Hoppas att den kommer att vara med i föreställningen också.

Hitta rådjuret heter den här leken. Hemma hos Jan på morgonen stod ett rådjur vid de små träden till vänster i bild. Jag kastade mig efter telefonen för att ta ett kort och rådjuret hann förstås springa iväg. Den som först ser den vinner! :-)

Det var allt för idag!

God natt!

Bryderi och broderi

Jag håller på att brodera nu. Faktiskt så vet jag hur det ska se ut. Jag ska ta bild sedan så ni som inte kan komma på utställningen får se.
Mitt bryderi gäller nog schlagerfestivalen igår. Jag orkade inte titta färdigt. Sverige hade 31 poäng när jag gick och la mig. Varför kan dom inte byta tillbaka till en jury som får bestämma i stället? Om folket ska rösta blir det bara nonsens. Tänk om Ukraina hade vunnit! Vilket skämt och vilket hån mot de som verkligen kan sjunga och vill vara seriösa. Jag trodde inte att vi skulle vinna heller eftersom de är nog för speciella för schlagereuropa med sina vidriga eurodiscolåtar eller smäktande ballader och rocklåtar. Men jag hoppades förstås att vi skulle vinna. Hon som vann kunde ju sjunga i alla fall och hon var ändå bland de bättre tycker jag. Nä, det här var sista gången jag tittade på det här. Sveriges uttagningar är roligare att se.

Jag har inte kollat änderna på hela helgen. Ska bli intressant att se hur de mår i morgon, om de är kvar. Nä nu ska jag fika lite och förtsätta att brodera.

lyckan kommer lyckan går...

Andlycka varar inte länge. Jag har har agerat andakut och försökt hjälpa till när det var dags för den nya mamman att gå över vägen, men jag lyckades inte. Det var fruktansvärt! Först gick Jonas förbi och såg att andmamman var på väg över vägen och ner i ån med sin kull. Det var två som blev kvar och mamman vände igen och hoppade ner. Han ringde mig och sa att jag skulle ta med mig brädklampar och lägga på trappen så att de kan ta sig upp (trappen är så hög för de minsta och svagaste så de ramlar ner igen). Jag skulle ta bilen till jobbet för att jag skulle hämta våra soffdynor hos möbelverkstan och jag var tvungen att ta ut pengar. Skulle jag hinna? Jag körde så fort jag kunde ner till tågstationen och skulle parkera bilen. Helst hade jag velat ha ett blåljus på taket så där som cevilpolisen har i amerikanska filmer, ni vet. Naturligtvis hamnade jag bakom en mamma med två barn som absolut skulle trycka på alla knappar på biljettautomaten. Det tog en oändlig tid! Jag såg längre bort att andmamman var på väg över vägen...

När jag äntligen var färdig halvsprang jag med klampen under armen, men jag kom försent. Andmamman hade knallat upp på trotoaren och ett gäng ungar var med henne. Kvar var fem stycken som inte tog sig upp. När jag kom där så blev de ju rädda för mig och dessutom så la jag klampen som en ramp och inte som ett trappsteg (som Jonas menade), den blev för brant och andungen halkade bara på den. Två ungar tog sig upp varav den ena så pass långt att den var på cykelbanan, men då hade mamman redan hoppat i ån på andra sidan vägen och den viste inte var den skulle ta vägen. Den fick hoppa ner igen till de andra. Stackars små änder. Där stod jag och kunde inte göra någonting!!! :-(

Det var så hemskt! Tänk vad fruktansvärt att bli lämnad sådär och vara så liten. De bara pep och pep. Dumma andmamma! Nästa år måste dom göra en riktig andtrappa så att alla kan ta sig upp.

Men det finns hopp för de små ännu. Vissa människor handlar snabbt och bygger ett andhus. En arkitekt byggde ett litet, eller ett ganska stort hus om man är en liten and, och satte en tyngd/ankare i botten så huset inte flyter iväg. Det var en artikel i Arbetarbladet idag om det. Det är många som är angagerade i de små änderna. Jag har tagit lite bilder så ni får se hur det ser ut. Både idag och i morse satt de vid huset och dom verkar trivas bra där. På vägen hem fick de lite bröd.

Här var det jätte dramatiskt! En av de två hoppade upp på cykelbanan. Till höger om stentrappen är den lilla ån och rakt fram är stora ån dit mamman gick. Man hon var som sagt redan borta.

Det var senaste andnytt. Kanske kommer det en till mamma med en kull och de kan hänga på, men det vet man ju aldrig. Om det är så kommer jag att lägga en ny klamp på rätt sätt så de kan ta sig upp.

Annars var vi på grekisk rastaurang idag. Jätte gott. Synd att det ska vara så himla kallt ute nu. I helgen blir det väl inget med stugan heller. Suck. I morgon är det ju melodifestival också. Vet inte om jag ska se. Kanske på The Ark i så fall. Jag blir bara less på alla dåliga bidrag.

Fryssen

Gud vad det är kallt idag! Brrr.... Änderna är kvar och i morse ville de ligga och mysa i sin lilla låda. Jag måste komma ihåg att ta med mig kameran i morgon så ni får se hur de ser ut. Om de är kvar vill säga. När jag gick hem var de fortfarande kvar. Jag kan inte gå en annan väg hem längre. Måste gå förbi dom.

Jag har inte tagit en fråga på länge nu. Har varit så mycket annat som har kommit och ställt sig före i kön. Just nu är det för sent och jag ska gå och lägga mig. Men det kommer.

God natt

Andlycka!

Spänningen är olidlig vad det gäller andungarna som jag går förbi varje dag. I morse så låg en andhane på trätrappan och sov. Strax bortom honom hade de två små ungarna också tagit sig upp. Det kändes lite bättre för då var de ju inte ensamma längre. Nu när jag gick hem, ja, då var plötsligt en mamma där med en kull igen! Jag räknade alla och det var 15 små ungar. Var kommer dom i från? Är det samma mamma eller är det en ny? Kan dom inte berätta för mig! Hur som helst så verkar det som om de två stackrarna fick vara med i familjen i alla fall. Synd bara att en inte klarade sig. Nu kanske jag kan vara lugn ett tag och pusta ut. Jag skulle så gärna vilja ha sett när de två ungarna fick se mamman med alla de andra ungarna. Dom blev säkert jätte glada och sprang så där på vattnet. Det är nog andlycka.

Konfirmation

Idag har jag varit på konfirmation. Maria och Sofia har konfirmeras. Det höll på i 1½ timme. Jag kommer inte ihåg att det tog så lång tid när jag konfirmerade mig. Dessutom så gjorde vi hälften så mycket som de gjorde idag. De spelade upp en liten scen där om ett slagsmål i "krysset" och någon sjöng och en annan spelade klarinett. Vi fick ett korsförhör och nattvard sedan minns jag inte om det var något mer. Jag var så rädd att jag inte skulle kunna frågan, men jag fick den fråga jag kunde. Tack Gud för hjälpen! Det har varit jätte fint väder idag så det var verkligen tur.

En andunge har dött. Jag såg det igår när jag gick förbi där. Stackars liten. De andra kommer nog inte att överleva heller. Jag tycker att de ser så stressade ut. Tänk om jag fick ta hem dom och ha dom i badkaret och hjälpa dom lite. Sedan skulle dom få komma ut igen. Men det går ju inte heller.

Än så länge har jag bara druckit två koppar kaffe. Eller muggar blev det. Det var efter maten hos Uggla. Jag hann inte innan jag skulle åka till kyrkan. Ett tag tänkte jag att jag MÅSTE bara åka in på en mack och köpa kaffe innan, jag kommer inte att klara det annars. Men jag hann inte och det var väl tur det. För när jag väl drack min mugg kaffe så var det så himla gott. Jag ska drick en till i kväll. Bra så ni hänger med i min kaffe konsumtion... Very intressant.

eländes elände

Ni skulle bara veta vilken dramatik det har varit här i Gävle för en andfamilj. Nedanför tågstationen så finns en liten kanal. Där i kanlen så hade en andmamma och hennes 10 - 12 ungar slagit sig till ro. Jätte små söta ungar som är så där duniga. En dag när jag var på väg hem hade mamman plötsligt bestämt sig för att flytta sig och ungarna till gavleån. Hon hade bara fått med sig hälften och var på väg över vägen. En bil fick snällt stanna och vänta på henne. Men hon tvekade väldigt och vände så småningom till resten av kullen som pep jätte högt där nere i kanalen. Jag pustade ut och gick hem. Nästa morgon så var mamman och alla ungar kvar. När jag gick för bi samma dag på hemvägen så såg jag inte mamman utan bara tre sycken små andungar. Resten var borta!!! Mamman har glömt dom! Eller bara lämnat dom! Förstår ni vad hemskt? Nu paddlar de på där i den kala och öppna kanalen helt själv och försöker fånga små flugor. Helt övergivna. Hur ska det gå för dom? Jag tror inte de kommer att klara sig. Vad ska dom äta? Idag ska jag gå förbi igen och titta. Hoppas att dom är kvar.

Igår var jag i järvsö och tittade på mitt boende under sommaren. Ja, vad ska man säga? Varför kan man inte råka ut för normala människor någon gång??? Bara så att man någon gång kan få känna sig lugn. Jag återkommer om det här.

Idéerna pyser nu till mig sakta men säkert. Jag nämde i ett brev till marie att jag funderar på att köra på det här med att ramla. Men egentligen handlar det om att känna sig obekväm i olika situationer. Ni vet, man har köpt en ny tröja, klippt ny frisyr, piffat och fixat sig lite. Sedan hamnar man i en situation där man känner sig obekväm och faller. Kanske inte bokstavligt ramlar, men faller inombords. Där står man med sin nya frisyr och piff och det blev fel bara. Det vill jag försöka uttrycka på något sätt. Usch, jag har aldrig berättat i föreväg hur jag tänker. Det kanske inte alls kommer att handla om det.