Det är inte lätt att fatta en massa beslut hela tiden. Jag trodde att jag skulle få det lite lugnt nu, men då damp beskedet om högskolan in genom brevinkastet. Tyckte väl att det dunsade ovanligt mycket den dagen när posten kom. Visst, nu har jag ju sökt det på vinst och förlust och det är ingen som tvningar mig att börja läsa på Högskolan. Men det är aldrig så enkelt. Det är ju alltid det där "...men tänk om jag väljer fel". Dessa val man ska slå sig igenom. Det är som en djungel och man måste ta sin stora djungelkniv och hugga sig fram bland lianer och grenar. Någonstans tar det slut där framme och man kan se ljuset från havet och den fina sandstranden. (Gud, vad dramatiskt! Men det låter bättre.) Jag har varit på sandstranden faktiskt. Det var väldigt trevligt. Men det varade inte så länge. Sedan var det något som fick mig att vända in i den ljupa mörka djungeln igen. Det var arbetslösheten. (Nu ska alla säga: Åh nej. Och sucka tungt.) Jo, det hände igen. Jag lyckades också vid ett svagt ögonblick slänga in denna ansökan och jag trodde inte mina ögon då det stod ANTAGEN. Jag står vid ett vägskäl igen och vet inte om jag går till stranden och havet eller om jag så småningom hamnar i djungeln men min stora djungelkniv och slår för brinnande livet. (Oj vad svårt! Suckar alla.) Ja, det är svårt.
Det blir nog bra till slut. Jag ska i alla fall dricka lite kaffe nu. Kokkaffe. Inte illa, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar