Jag har efter många långa och fantastiska år övergivit Nokia. Vi har haft det bra ihop men jag kände att det var dags att gå vidare. Jag bestämde mig för Sony Ericsson. Vi är inte riktigt vänner ännu men det är på G. Den charmade mig med zoom på kameran, musik och bluetooth. Plus den triviala egenskapen att ringa och prata i den. Fantastiskt. Den är snygg också, lite lätt gluldfärgad.
Jag behöver nämligen internet på semestern och jag ville ha en ny telefon också. Men mitt gamla abonemang gick ut den 22/8 och jag tänkte att det är kört. Jag kan inte köpa en ny telefon. Men jag fick stöd från min bror som sa att jag skulle gå till Telia och fråga om jag inte kunde få byta ändå och säga att jag måste ha tillgång till nätet under sommaren.
Jag laddade och planerade vad jag skulle säga. Jag tänkte till och med om jag skulle tillgå Plan C i värsta fall, dvs att snyfta lite. Det blev min tur och jag förklarade för Telianen (har hört att man kan säga så. Från en säker källa..) mitt problem. Han sa bara att:
-Det går så bra att byta abonemang!
-Jaha!! Men vad bra. sa jag.
Jag blev så paff och fick halvångest för att jag var tvungen och välja telefon här och nu. Ska jag jag ha en viktelefon eller en vanlig... vik eller vanlig....vik eller vanlig... men det gick bra och efter 10 min hade jag köpt mig en ny telefon och semestern är räddad.
I all hast och full av upprymdhet så gick jag in på H&M och köpte mig lite kläder. Men jag måste lämna tillbaka ett par byxor och en tröja. Vet inte hur jag tänkte. Förmodligen inte alls.
Imorgon blir det kulturellt med en tripp till Järvsö för att äntligen få se hela föreställnngen. Det ska bli fint väder och det blir nog varmt i ladan. Gå in på www.gd.se och vidare till kultur, där kan man läsa en fin recension av "Trettondagsafton - eller vad ni vill".
Jag får ju aldrig några SMS. Jag vill höra min sms signal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar