lördag, februari 07, 2009

bilder från Goa

Första solnedgången vi såg. Stranden utanför hotellet.

Hotellets "baksida" med gången ner mot restaurangen och havet.

Yogashalan som vi praktiserade yoga i varje dag.

Tempel tillägnat guden Shiva som vi besökte en kväll.

Marknaden i Anjuna. En hippiemarknad som äger rum varje onsdag. Jätte stor och MASSOR med fina tyger och kläder och ...ja allt! Men det var så jäkla varmt!

Liten marknad i Calangute som vi gick förbi. Mest vardagskläder och barnkläder. Visst är kvinnorna vackra i sina saris? Titta på kvinnan i rött som sitter ner. Ser ni hur tjock flätan är?

En bild på trafiken och en kvinna i sari som bär något på huvudet. Varför bär inte vi saker på huvudet? Det måste ju vara hur bra som helst egentligen.

Den här kon gick på stranden exakt samma tid i solnedgångenvarje dag. Jag vet inte var den skulle, men den såg målmedveten ut.
Här rider jag på Baboo. En dröm gick i uppfyllelse den dagen :)

Näst sista dagen tog vi en taxi norrut till Mandrem. Sanden var grå/beige och finkornig. Det var långgrunt så vågorna rullade in till stranden. En paradisstrand. Det var så härligt! En mycket lugnare strand utan försäljare och motorbåtar som levde om.
Jag måste och jag vill åka tillbaka. Gärna Goa igen eller någon annanstans i Indien. Så är det bara.

3 kommentarer:

Marie - Med mina händer... sa...

Så härligt det ser ut!!! Så perfekt att åka i väg i februari, precis då man behöver en kick.
Lova att skriva meeer! Kram, Marie

Marie - Med mina händer... sa...

Jo, jag har tänkt på den där kon... Tror du inte att det var dags för mat? De har ju en inbyggd klocka och passar mattider, de svenska kossorna i alla fall. Jag vet ju inte hur det är med de heliga indiska kossorna...
:D

Åsa sa...

Ja det är en perfekt tid att åka bort på. Det enda var att man gärna ville att värmen skulle fortsätta när man kom hem också. Men här har det vräkt ner snö och idag är det kallt. Men sol är precis vad man behöver i den här delen av året så jag klagar inte!
Ja, kon var säkert på väg till ett matställe! Jag undrade ofta om det verkligen var någon som ägde kossorna som gick efter gatorna.De stod i diken och tuggade på något skräp. Det var så hemskt att se ibland. Man tänker på våra kossor som får stå i en grön hage på somrarna, det känns som om det borde vara mer naturligt. Men som sagt den här kossan såg frisk ut och det var säkert matdags för den när värmen började lägga sig.
Kram!