Andlycka!

Spänningen är olidlig vad det gäller andungarna som jag går förbi varje dag. I morse så låg en andhane på trätrappan och sov. Strax bortom honom hade de två små ungarna också tagit sig upp. Det kändes lite bättre för då var de ju inte ensamma längre. Nu när jag gick hem, ja, då var plötsligt en mamma där med en kull igen! Jag räknade alla och det var 15 små ungar. Var kommer dom i från? Är det samma mamma eller är det en ny? Kan dom inte berätta för mig! Hur som helst så verkar det som om de två stackrarna fick vara med i familjen i alla fall. Synd bara att en inte klarade sig. Nu kanske jag kan vara lugn ett tag och pusta ut. Jag skulle så gärna vilja ha sett när de två ungarna fick se mamman med alla de andra ungarna. Dom blev säkert jätte glada och sprang så där på vattnet. Det är nog andlycka.