lyckan kommer lyckan går...

Andlycka varar inte länge. Jag har har agerat andakut och försökt hjälpa till när det var dags för den nya mamman att gå över vägen, men jag lyckades inte. Det var fruktansvärt! Först gick Jonas förbi och såg att andmamman var på väg över vägen och ner i ån med sin kull. Det var två som blev kvar och mamman vände igen och hoppade ner. Han ringde mig och sa att jag skulle ta med mig brädklampar och lägga på trappen så att de kan ta sig upp (trappen är så hög för de minsta och svagaste så de ramlar ner igen). Jag skulle ta bilen till jobbet för att jag skulle hämta våra soffdynor hos möbelverkstan och jag var tvungen att ta ut pengar. Skulle jag hinna? Jag körde så fort jag kunde ner till tågstationen och skulle parkera bilen. Helst hade jag velat ha ett blåljus på taket så där som cevilpolisen har i amerikanska filmer, ni vet. Naturligtvis hamnade jag bakom en mamma med två barn som absolut skulle trycka på alla knappar på biljettautomaten. Det tog en oändlig tid! Jag såg längre bort att andmamman var på väg över vägen...

När jag äntligen var färdig halvsprang jag med klampen under armen, men jag kom försent. Andmamman hade knallat upp på trotoaren och ett gäng ungar var med henne. Kvar var fem stycken som inte tog sig upp. När jag kom där så blev de ju rädda för mig och dessutom så la jag klampen som en ramp och inte som ett trappsteg (som Jonas menade), den blev för brant och andungen halkade bara på den. Två ungar tog sig upp varav den ena så pass långt att den var på cykelbanan, men då hade mamman redan hoppat i ån på andra sidan vägen och den viste inte var den skulle ta vägen. Den fick hoppa ner igen till de andra. Stackars små änder. Där stod jag och kunde inte göra någonting!!! :-(

Det var så hemskt! Tänk vad fruktansvärt att bli lämnad sådär och vara så liten. De bara pep och pep. Dumma andmamma! Nästa år måste dom göra en riktig andtrappa så att alla kan ta sig upp.

Men det finns hopp för de små ännu. Vissa människor handlar snabbt och bygger ett andhus. En arkitekt byggde ett litet, eller ett ganska stort hus om man är en liten and, och satte en tyngd/ankare i botten så huset inte flyter iväg. Det var en artikel i Arbetarbladet idag om det. Det är många som är angagerade i de små änderna. Jag har tagit lite bilder så ni får se hur det ser ut. Både idag och i morse satt de vid huset och dom verkar trivas bra där. På vägen hem fick de lite bröd.

Här var det jätte dramatiskt! En av de två hoppade upp på cykelbanan. Till höger om stentrappen är den lilla ån och rakt fram är stora ån dit mamman gick. Man hon var som sagt redan borta.

Det var senaste andnytt. Kanske kommer det en till mamma med en kull och de kan hänga på, men det vet man ju aldrig. Om det är så kommer jag att lägga en ny klamp på rätt sätt så de kan ta sig upp.

Annars var vi på grekisk rastaurang idag. Jätte gott. Synd att det ska vara så himla kallt ute nu. I helgen blir det väl inget med stugan heller. Suck. I morgon är det ju melodifestival också. Vet inte om jag ska se. Kanske på The Ark i så fall. Jag blir bara less på alla dåliga bidrag.